ensamhetens andetag.

även om jag är omringad av hur många som helst, så känner jag mig ändå så ensam, så onsynlig.
som om jag inte finns.
det gör mig lite rädd.
Jag behöver en mjuk famn
att kura in mig i, som kan driva bort den hemska ensamheten
från min ickesömn..
men det har jag inte.
Min säng ekar av ensamhetens andetag..
Jag behöver lugna andetag bredvid mig
och någon som kysser mig godnatt,
en lugn röst som berättar att jag är trygg, att jag inte är ensam.
men allt jag har är ett för stort täcke
utan någon att dela det med.
Jag får gömma mig själv, ensam och rädd.
Någon att ligga bredvid,
titta på och tänka med
som kan dela nattens vakenhet med mig.
Det är något jag saknar..någon jag saknar.
jag behöver tvåsamhet, inte ensamhet.

Ge mig varma kramar bland mjuka lakan,
längtande kyssar med vackra läppar,
godnattkyssar i nacken
och lugna andetag.
Någon att tänka och sova med,
som kan jaga bort ensamheten tillsammans med mig i tvåsamhet.

och jag är ensam.. och lite rädd..

men nu lämnar jag ensamheten bakom nånstans, och låtsas som om den aldrig fanns.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0